Ett år senare - Im back

Jag skall försöka börja skriva lite igen. Just idag har min lilla buse varit hos oss i 11 månader och 1 dag! Vid något skede skall jag försöka skriva om våra första dagar tillsammans och om hela första tiden som gick fram i en grå dimma.

Men just nu? Jag har varit tillbaka på jobb i 5 veckor och har haft väldigt motstridiga känslor. Det är skönt att vara annat än bara mamma eller uppasserska (haha) och att få dricka varmt kaffe. Men tungt att lämna ett gråtande barn hemma med sin pappa, tungt att inte få busa med henne och gå på alla roliga sjungstunder och träffa alla nya kompisar vi fått.

Mina två busar

Hemma har vi mycket på gång. Vi skall flytta om en vecka till en trea i samma område. På ett sätt så tråkigt att lämna ett hem jag älskat i sex år men också väldigt skönt att få sitt eget sovrum tillbaka och lite mera utrymme.

Och ifall någon läser detta så kan jag upplysa er om att detta är lite som en dagbok, och mitt liv är inte alltid så himla intressant. Jag försöker skriva om ganska vanliga saker, men lämnar kanske de riktigt personligaste sakerna oskrivna.

Måste ännu bara berätta att i december sa en av mina bästa kolleger upp sig, igår blev en annan mammaledig och nästa vecka slutar även den sista. Nu är jag den ända kvar med en massa nya, och ny chef. Just nu är jag väldigt omotiverad på mitt jobb, speciellt då min nya chef plötsligt efter 4 veckor inget jobb, skuffade över en massa jobb åt mig med tight tidtabell. Reko liksom!

Nå, idag är det fredag och snart är det dags för veckoslut!