Dethär med att planera framtid känns just nu väldigt aktuellt. Det känns naturligt och härligt, men sen finns en riktigt liten molekyl inom mig, som varnar för att inte planera. För vad händer sen om allt skiter sig? Hela framtidsplanen går omkull med ett brak...igen...
Hur vet jag att det är okej att planera? Det borde ju räcka med att den andra säger att den inte kan se något annat än en framtid med mig. Hans husbygge heter också nuförtiden vårt hus, och vi har diskuterat äktenskapsförord (!?).
Kanske jag bara ska sluta grubbla, och köra hårt! Jag vet ju vad jag känner och att jag inte kan se någon annan framtid heller!
2 kommentarer:
oj så härliga & söta ni är! Jag & philip har diskuterat att vi inte alls ser de omöljigt att ni kommer att gå snabbare framåt än vi har, med t.ex. förlovningar & sånt! Svårt att sätta fingret på varför, men ni verkar helt enkelt så kära & på ett sätt säkra på varann, färdiga att göra de då tiden är rätt!:) De va ju bara en gissning från vår sida, men vi tänkte att de inte alls skulle vara omöjligt!;)
Hihi, nå int ska vi nu ännu göra något och våra diskussioner var på grund av en flaska vin och det att klockan var typ 5 på natten! :) Men det e klart att man ändå börjar fundera...
Skicka en kommentar