Jag vet att det ibland går lite fortare när man blivit äldre, men jag vet inte om det är helt kosher att fundera på samboende efter två månader? Nu menar jag inte att vi två inblandade skulle ha diskuterat saken utan det är hans mamma (!?) som undrade...WTF!? Den naturliga reaktionen var ju panik! Men åtminstone så har hon planterat tanken hos oss båda, tack för det! Jag tror inte att jag är färdig att hoppa in i ett nytt samboende såhär tidigt, jag gillar ju att ha mitt hem som bara mitt. Tyvärr är jag tvungen att erkänna att det är mer ekonomiskt att bo ihop, och vi bor ju tekniskt sett redan hos varandra turvis...Grubbling pågår...
Jag är inte alls negativt inställd till saken, fast det låter så, jag tycker ju så mycket om honom och vi fungerar jättebra ihop, jag vill bara njuta av spänningen lite till innan vardagen bankar på dörren! Det är ganska jännä att vara kär och pirrig och längta efter den andra konstant...:)
4 kommentarer:
Hehe, jo jag tror att det går snabbare i denhär åldern!;)
Men visst ska de ju kännas rätt för båda först, men nu är de ju faktist mera ekonomiskt också! Jag har aldrig ansett att de ska vara en "såå stor juttu", alltså att med tanke på att just många ser det som ett så stort steg och att det ungefär = giftemål. Det är ju helt enkelt en praktisk lösning, speciellt då man ändå ses hela tiden! Det enda negativa som jag ser är att "vardagen" kanske kommer emot lite snabbare, men sen igen, om man vill att förhållandet ska leda till nåt, så varför inte ta reda på det förr än senare, att man alltså passar ihop och att även vardagen flyter på smidigt!
Och det kan ju gå snabbt i yngre ålder också...säger en som i 20 års ålder flyttade ihop efter bara fyra månader. Det kan gå bra i alla fall. Men visst, det ska kännas okej för båda parterna. Kanske ni borde ta och diskutera saken tillsammans i lugn och ro. Kram
M: ett stort steg är det om man skall köpa lägenhet tillsammans...Men vi har ju verkligen inte diskuterat saken.
Jo: Åldern är väl kanske inte så viktig :D hihi. Tanken är nog fruktansvärt lockande, ju mer jag tänker på det. Vi får se, bråttom har vi först om några veckor, mycket hinner hända :)
Kram på er båda!
Nalle flyttade ju in hos mig efter att vi känt varandra i typ 1,5 månad. Det var en summa av många olika saker, han hade ju inte någon lägenhet just då och han bodde hos sina föräldrar. Om han hade haft egen kämppä så skulle det säkert inte ha blivit riktigt så tidigt.
För oss gick det bra men nog kunde man ju ha hållit på med detdär dejtningsskedet lite längre :) Vi blev ju typ direkt samboende :P
Det som är bra med att flytta ihop är ju just det att man märker hurdan den andra påriktigt är och tvingas ta av sig de rosa glasögonen. Då ser man oftast om det på riktigt finns potential.
Aijo, en jag känner har inte ens varit ett år tillsammans med sin flickvän. De köpte precis gemensam kämppä. Så snabbt går det nog i denhär åldern :)
Men njut nu av dethär första pirriga skedet. Och ta det sen som det kommer :)
Skicka en kommentar