Det känns som om någon annan håller på att stiga in i mitt liv och ta min plats. Vad sjutton skall jag göra? Jag hade inte räknat med att måsta gå genom dethär på samma gång som allt flyttande och allt det andra hemska. Hur kan det gå såhär? Och så fort? Jag klarar aldrig dethär...
6 kommentarer:
Påriktigt! Neej så oförskämt!!! Ring om du vill tala om de!! Kramisar!
Jag tror inte på att någon kan ta din plats. Det är inte möjligt så här snabbt.
Men fittigt måste det kännas ändå. Jag skickar stora kämpe kramar!
Ja, oförskämt är det minsta man kan kalla det... Men jag hoppas att en viss herr F nångång kommer att inse vad han förlorar o att ingen kan ersätta dig! För du underbar!!! Puss
En Stor Kram! -Lotta-
Jag har varit där du varit och jag kan säga med gott samvete - om inte en långt tid i framtiden kommer du att känna dig starkare och inse det fanns en orsak med det hela. Det är bara det att man inte ser det nu (spåkula skulle va kul ibland), men tappa inte hoppet.
Det är aldrig lätt då så långa förhållanden tar slut, men sörj och gå igenom de känslor som behövs, sen kommer du vakna en snöig dag och inse du faktiskt starkare än förr och redo för de nya utmaningar som du stöter på. Tänk om någon sagt 2 år sen då mitt 6 år långa förhållande tog slut att jag idag skall bli mamma och bor i gäddvik skulle jag skrattat gott. We never know what is waiting for us..
Sköt om dig!
mumintrolletjosephine.blogg.se
Tack för alla fina ord, ni är guldvärda hela bunten! Kram
Skicka en kommentar